Ingen sol än, men det ser rätt klart ut på bergskammen. Sista dagen. Hur det blir med Agnes skidåkning får frukosten utvisa. Hon har ont, men det är inget allvarligt. Jag är färdigpackad, men Agnes har rätt mycket kvar.Det blev bara skidåkning för mig. Agnes stannade hemma med ömmande nackmuskler. Jag åkte tills en stund efter lunch med många långa fina åk på Carosello. Solen sken återigen. När jag bestämt mig för att avsluta missade jag busshållplatsen och kom hem senare än beräknat. Det var dock ingen brådska. Städerskan kom in och muttrade något om att hon skulle göra iordning rummet, och vi knäppte igen och deponerade våra väskor, för att bege oss ut för att återlämna skidutrustning, äta sista måltiden och gå på jakt efter parfymen Nora ville ha. Vi besökte uppskattningsvis tio affärer, med samma klena utdelning. Fikon! Slutligen gav vi upp och satsade istället på huvudvärkstabletter till Agnes. Klockan var nu så mycket att vi fick rusa till hotellet och betala våra räkningar och invänta bussen som skulle ta oss hem. Sista minuten var väl att ta i, men vi hade inte så stora marginaler.
När vi så smånigom kom till tunneln till Schweiz så var det kö. Vi stod en god stund och väntade på att den ringlande bilkön skulle ta slut och det gröna ljuset förkunna att det var vår tur. Enkelriktad trafik, genomsläpp var 20:e minut åt vardera hållet. Ute mörknade det. Vår första anhalt var Imst i Österrike, där vi skulle byta buss. Några beställde mat, men agnes och jag var inte hungriga. Vi packades in i ny buss med svenska Åke och Tommy som chaufförer. Ny film i bussen, "Vuxna människor". Inget vidare. Därefter stilla vila och sömn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar